Louie

För snart ett år sedan fick jag plötsligt ett samtal från en veterinärklinik. En liten hund löpte risk för att avlivas.

Han hade blivit omplacerad dagen innan men för den familj som köpt honom var han för mycket. De hade blivit rädda för honom och eftersom sköterskan på kliniken kände till mig sedan innan så tänkte hon chansa och ringa mig för att se om jag hade några tips.

Jag åkte in till stan och mötte upp matten och en mycket stressad Louie. Han andades tungt och verkade inte må bra. Men, i min värld så behövde han få en ärlig chans så jag och min familj kom fram till att vi skulle ta honom till veterinär för en grundlig genomgång av andningsvägarna. Skulle han kunna få ett drägligt liv genom en operation så ville vi ge honom den chansen.

Louie åkte hem med oss redan den kvällen och vi visste att oavsett utgången av veterinärbesöket så skulle han inte behöva byta hem igen. Han hör hemma hos oss! Louie är inte läskig alls, han var bara missförstådd och stressad.

Han blev opererad av Ash på @vasbydjursjukhus. Operationen gick bra och han fick nya större näsborrar och en del åtgärder i svalget. Men, hans luftrör är inte stort och det kan ingen operation i världen göra något åt.

Nu har vi gått igenom en höst och vinter där Louie har andats tyst och fint och jag har känt hopp. Men, så kommer nu eldprovet. Sommaren! Hur kommer han må?

Jag har bestämt mig för att han måste ha ett bra liv och visar han tecken på att inte kunna andas bra så måste jag ta ett beslut som just nu är för svårt för att ens skriva i text. Jag vet inte hur jag ska klara det.

Men tills jag vet så ska vi leva. Vi ska göra allt som han tycker är allra roligast. Vi ska plaska i strandkanten på landet, vi ska sola, vi ska leka med mjukisdjuren, vi ska springa på ängen och vi ska sova tätt tillsammans. För om vi gjort allt detta till fullo så kommer hans liv inte ha varit förgäves. Vår knasiga och märkliga lilla pojke kommer ha fått leva livet på riktigt. Han kommer inte ha varit lämnad ensam och han kommer ha varit älskad.

För jag visste att jag älskade honom samma sekund jag såg honom stå där utanför porten och vänta på oss den där kvällen i juni förra året. /Anna

Föregående
Föregående

Allt kommer bli som vanligt

Nästa
Nästa

Hundens välfärd